I en artikel i Södermanlands Nyheter får jag kritik från Vårdförbundets ordförande i Sörmland med anledning av det nyhetsbrev som jag skickat till länets Folkpartister. Enligt ordföranden ifråga ska jag som politiker ”inte blanda mig i de pågående löneförhandlingarna”.
Det är viktigt att tydliggöra att jag varken funnits med förhandlingsrummet eller för den delen dikterat några villkor till landstingets tjänstemannaledning som är arbetsgivarens representant i de samtal som förs. Däremot är jag självklart informerad om hur förhandlingarna fortlöper och vilka eventuella krav som framförs från Vårdförbundet. Något annat vore mycket märkligt då personalkostnader utgör närmare 2,5 miljarder kronor av den budget som jag har det yttersta ansvaret för.
I det nyhetsbrev som jag kritiseras för understryker jag vikten av att landstinget kan behålla och rekrytera medarbetare för att säkerställa en fortsatt god hälsoutveckling för den enskilde Sörmlänningen. Att utgångspunkten i de nu pågående förhandlingarna är att gå från ord till handling när det gäller förbättrade lönevillkor för de närmare 2 000 sjuksköterskor som arbetar i landstinget. Att utbildning ska värderas högt och synas i den enskilde medarbetarens lönekuvert. Något som kräver en riktad lönesatsning på sjuksköterskorna. 1 500 kronor mer till samtliga sjuksköterskor. 500 kronor extra till samtliga vidareutbildade sjuksköterskor. 800 kronor extra till samtliga sjuksköterskor som idag har en arbetstidsförkortning i utbyte mot att den växlas in i pengar.
För en heltidsarbetande sjuksköterska innebär det 2 300 kronor eller mer per månad. För en heltidsarbetande specialistsjuksköterska innebär det 2 800 kronor eller mer per månad. Därtill innebär förslaget att den genomsnittliga ingångslönen för en nyanställd sjuksköterska höjs till 24 000 kronor per månad.
Att jag som ansvarstagande majoritetspolitiker inte skulle tillåtas utrycka min uppfattning och delge den till liberaler i länet finner jag märkligt. Tvärtom är det en viktig del av mitt förtroendeuppdrag att kommunicera och föra en dialog med såväl partivänner, medborgare, medarbetare och de fackliga organisationerna. Något som även innebär att jag anser mig ha frihet att uttala min besvikelse över att Vårdförbundet vid sittande bord förkastade landstingets bud med hänvisning till ”principskäl”. Att Vårdförbundet lokalt i Sörmland låst fast sig vid en arbetstidsförkortning som innebär att 15 minuter per dag värderas högre än de 800 kronor per månad som en växling av arbetstidsförkortning till lön skulle ge för de berörda sjuksköterskorna.
Nu återstår att se hur de kommande förhandlingarna utvecklar sig. Min förhoppning är att Vårdförbundet accepterar landstingets bud och därigenom säger ja till en genomsnittlig löneökning för varje sjuksköterska i Landstinget Sörmland på 2 300 kronor per månad eller mer. Det vore en mycket positiv utveckling för både de enskilda sjuksköterskorna och landstinget som helhet.
Socialliberal i Sörmland 
Det fins ingen som helst anledning att höja några löner för anställda inom kommuner och landsting det är daggs att prioritera dom som producerar vår välfärd på fabriker och verkstäder runt om i länet. det har blivit så modernt att enbart se och höra dom offentliganställdas krav på mera och mera betalt och mindre och mindre arbete. Vad ni i landstinget borde göra är att se över hela lönesystemet för de offentliganställda bara för att man har setat på skolbänken i några år för skattebetalarnas pengar borde inte betyda att man per automatik ska betalas mera för dessa år än de som producerat den möjligheten. Kom i håg att sjukvård, polisväsen, rättsväsen är enbart ett nödvändigt ont i vårt sammhälle men det har ni glömt för länge sen. De offentliganställda lever i ett sybios med politikerna och massmedierna där man kliar varandra på ryggen och får gehör och utrymme i den offentliga debatten. När fan var det någom som nämde något om en svetsare på ett vekstadsgolv och hans lön och arbetsförhållande, han som arbetar ihopp vart enda hanburgare ni sätter i er. X moderat Hannu Vidlund