Förra veckan la Statens Medicinsk-Etiska Råd (SMER) fram en rapport i vilken man bland annat förordar att åldersgränser för assisterad befruktning (IVF) tas bort. Idag finns det olika åldersbegränsningar runt om i landsting och regioner när det gäller möjligheten till konstgjord befruktning. Trots att det inte finns några medicinskt hållbara skäl för att neka en kvinna som är över 42 år (den högsta gräns som finns idag) för genomgå en graviditet.
I Landstinget Sörmland är åldersgränsen satt till 38 år. En gräns som är motiverad av etiska skäl snarare än medicinska. Det handlar om en ålderdomlig syn som gör gällande att ”kvinnor inte får vara för gamla” när ett barn ska födas och uppfostras. En märklig utgångspunkt.
För mig är det centralt att vård ges efter behov och formas efter den enskilda individens unika förutsättningar. Då är en åldersgräns som är satt av ”hävd och tradition” inte något som kan försvaras. Nu har jag givit hälso- och sjukvårdsförvaltningen i uppdrag att analysera frågeställningen och skyndsamt återkomma med en rapport som belyser dagens problematik. Om det inte finns mycket tungt vägande medicinska skäl för att värna en åldersgräns är min uppfattning att SMER: s rekommendation ska följas och åldersgränsen för IVF-försök höjas eller helt tas bort i Sörmland.
Mitt andra adoptivbarn (Emma) från SriLanka föddes på julaftonen 1985 och anlände till Sverige i mars 1986. Jag och min hustru fyllde 40 år 1986. Min hustru avled i cancer 2012, då 66 år.
Våra barn Viktor och Emma , blir 30 resp 28 år i år 2013.
Visst är det en fördel med yngre föräldrar, men gränsen 42 synes inte vara något reellt etiskt problem. Finns några medicinska ”problem” med befruktinig vid 42 års ålder?
Ett läkarutlåtande må krävas om befruktningsåldern är över 40 år. En god tanke utifrån flera aspekter.
Högre möjliga befruktningsåldrar är möjliga med hormonbehandlingar, men då bör man ”tänka till”.