I Ekots lördagsintervju avvisar finansminister Anders Borg tanken om ett höjt tak i arbetslöshetsförsäkringen. Enligt Borg skulle en höjning av a-kassan ”kosta uppemot 30 000 jobb”. Ett uttalande som bygger på tesen att alltför generösa socialförsäkringar bidrar till att den enskilda individens drivkraft att söka ett nytt arbete minskar.
Idag står 2 av 3 arbetslösa utanför arbetslöshetsförsäkringen. Endast tio procent av de heltidsarbetande som blir arbetslösa får 80 procent av den tidigare lönen. Då taket inte räknats upp på närmare tio år är maxersättningen från a-kassan under 50 procent av genomsnittslönen i vårt land. Statsminstern Fredrik Reinfeldt har vid ett flertal tillfällen hänvisat till att detta inte är ett särskilt stort problem då ”allt fler tecknar inkomstförsäkringar”. Det är ett synsätt som bidrar till att löntagare och småföretagare runt om i Sverige tvingas betala två gånger för att få en dräglig trygghet vid arbetslöshet. Först via en försäkringsavgift till a-kassan och därefter genom en avgift till en tilläggsförsäkring för att täcka det inkomstbortfall som det offentliga systemet inte erbjuder. Enligt min mening är detta en extremt problematisk utveckling. I förlängningen riskera regeringens nuvarande hållning att urholka det allomfattande socialförsäkringssystem som varit en av grundstenarna för den svenska välfärden.
I Borg och Reinfeldts värld är a-kassan att likställa med ett bidrag. Det är inte med verkligheten överensstämmande. Tvärtom handlar det om en omställningsförsäkring som ska fungera som en trygghet när den enskilde individen befinner sig mellan två arbeten. Fackförbundet TCO har påvisat att då stora tjänstemannagrupper på arbetsmarknaden har lönenivåer som är dubbelt så höga som dagens takbelopp i a-kassan blir inkomsttryggheten mycket bristfällig. En välutbildad ingenjör i en kunskapsintensiv bransch tvingas klara sig på mindre än hälften av sin tidigare inkomst i händelse av arbetslöshet. Om inte denne ingenjör tecknar en privat tilläggsförsäkring som täcker inkomstbortfallet.
Min bestämda uppfattning är att ett höjt takbelopp i a-kassan är en nödvändig del av en arbetslöshetsförsäkring som både ger inkomsttrygghet för landets arbetstagare men som också premierar utbildning och kompetens. Det är inte rimligt att en enskild individ ställs inför en privatekonomisk katastrof under en period av arbetslöshet där fokus istället borde vara inriktat på att hitta ett nytt arbete.
En generös arbetslöshetsförsäkring som ger ett reellt skydd är inte att betrakta som ett bidrag utan som ett centralt verktyg för att upprätthålla arbetslinjen. En prioriterad uppgift är därför att utveckla och slå vakt om ett välfungerande offentligt försäkringssystem. Utgångspunkten ska alltid vara att öka individens frihet. Min uppmaning till Borg och Reinfeldt är tydlig: Höj taket i a-kassan!
Så välformulerat och klokt tänkt. Det behövs en ny a-kassa som stimulerar omställning och som ger en inkomstrelaterad trygghet för en majoritet av löntagarna och som också innebär krav på insatser för den enskilde. Försämringarna i a-kassan har inneburit att många arbetslösa hänvisats till försörjningsstöd och arbetslöshetsförsäkringen fyller inte längre sitt syfte. Rätt politik är att investera i människor och rusta dem med utbildning för de jobb som kommer.
Jag gillar din ”andemening”, men nivåerna på samtliga social- och trygghetsförsäkringar måste betraktas som en del av lönen (om man är anställd). Även inom vård- och omsorgssektorn bör avgiftstaken ses över. Skattedjungeln i sin helhet måste röjas genom en bred modellöversyn, som alla förstår. Guldgruvan Momsen är ett exempel. Förenkling för förståelse är ett ”mantraförslag”. ”Kolada” meddelade idag att jag bidrar med 1700 kr /år till Etunas drift- och underhåll av gatorna. Fler sådana nyckeltal vill vi se. Sådant som ”folk” förstår.
Den offentliga sektorn måste effektiviseras! Skatte- och avgiftstaken är nådda. Snart är det allvar. Välfärdssystemet kan lätt kollapsa! Vilka reserver har vi då? Hur solidariska är vi? Och hur hanterar vi då extrempartierna? Vi socialliberaler bör ha förutsättningar för att kommunicera fram kloka och rättvisa lösningar som accepteras på faktagrunder och sanna konsekvensanalyser.
Vi vet – vi kan!