Rubriken ovan är hämtad från en artikel om hälso- och sjukvårdens budget som publicerades i Södermanlands Nyheter den 21/12-11. I artikeln redovisas hur prioriteringen av de medel som skattebetalarnas avsatt för sjukvård ska fördelas under 2012. I ett antal kommentarer på SN: s hemsida går det att ta del av läsares reaktioner. Den kristdemokratiska landstingspolitikern Östen Eriksson skriver:
”Thomas af Bjur´s (FP) ekvation är minst sagt märklig:
– mindre pengar
– färre vårdplatser
– ska ge fler fetmaoperationer
Tror Thomas av Bjur (FP) att den ekvationen går ihop så visar han tyvärr att han är ännu ett offer för den socialdemokratiska flumskolan. Ökning av antalet fetmaoperationer kräver självklart även fler vårdplatser eller att andra patienter ställs i kö. Vilka patienter ska i så fall bli lidande?”
Huruvida den erfarne sjukvårdspolitikern Eriksson medvetet vill leda en osanning i bevis låter jag vara osagt. Jag kan dock konstatera att Eriksson bortser från ett antal fakta. I tisdags denna vecka fattade Länssjukvårdsnämnden beslut om att upphäva den begränsning av det fria vårdvalet inom ortopedi som Erikssons partikamrat Marle-Louise Forslund Mustaniemi drev igenom i juni 2008. Jag är den första att instämma i att Forslund Mustaniemis beslut var korekt för tre och halvt år sedan. Kostnaderna för utomlänsvård har minskat under de senaste åren. Tyvärr kan jag konstatera att Sörmland fortfarande placerar sig i det nedre skiktet bland landsting/regioner när det gäller tillgängligheten till operation inom ramen för den lagstadgade vårdgarantin.
När majoriteten nu tagit bort begränsningen av det fria vårdvalet inom ortopedi är det ett mycket medvetet beslut. Min uppfattning är att när den enskilde individen tillåts göra ett informerat val – landstingets kliniker har ålagts en skyldighet att informera om möjligheten till fritt vårdval – leder till att resurser frigörs. Hur tänker jag? Stämmer det som Eriksson hävdar att jag är:
”ett offer för den socialdemokratiska flumskolan”
Svaret är nej. När hälso- och sjukvårdsförvaltningen analyserade vad en höftoperation kostar om en Sörmlänning väljer att genomföra den i exempelvis Motala blev svaret 56 100 kronor. Motsvarande operation kostar cirka 51 000 kronor om den sker på Mälarsjukhuset. Differensen är med andra ord i det närmaste obefintlig och motiverar definitivt inte en begränsning av den fria rörligheten.
I en annan kommentar till ovan nämnda artikel skriver signaturen Sjuksköterska följande:
”Ja man kan verkligen undra hur de räknar nere på vita huset (landstingshuset). Som Östen Eriksson påtalar går ekvationen inte ihop. Man behöver kanske också påtala att varje patient som finns på kirurgens väntelista för operation och där man inte kan hålla vårdgarantin på 3 månader har rätt att åberopa vårdgarantin och bli opererad på annat sjukhus och om inte Thomas af Bjur förstår det så kan jag tala om att det kostar mycket pengar. En överviktsoperation kostar runt 80-100 tusen att operera på annat sjukhus och som det ser ut nu är det uppåt 1 års väntetid för just en sådan operation.”
Kostnaden som anförs är korrekt. Och det är precis det som är min poäng. Om landstinget tecknar avtal med vårdgivare i omkringliggande län där tydliga kvalitets- och kostnadskrav ställs kommer det att frigöra resurser för andra angelägna operationer som kan utföras i Sörmland. Fetmaoperationer är ett sådant exempel där kirurgkliniken på Nyköpings lasarett kan uppvisa såväl hög kvalitet som god kostnadskontroll.
Om den starke patienten med förmågan att föra sin talan tillåts bege sig till andra sjukhus kommer det att innebära att den svagare och inte lika röststarka patienten kan få behandling snabbare. För mig handlar det om att värna den svaga patienten och inte stillatigande bevittna hur medmänniskor placeras i långa vårdköer. Vård ska ges efter behov. Alla ska vara lika mycket värda.
Socialliberal i Sörmland 