Medborgardialog i praktiken

Idag hade det återigen samlats ett antal engagerade medborgare utanför landstingshuset i Nyköping. Ett femtiotal personer gjorde sina röster hörda. På samma sätt som skedde förra veckan och veckan dessförinnan valde jag, tillsammans med mina majoritetskollegor, att föra en dialog med personerna ifråga.

För mig är dessa möten vad medborgardialog handlar om i praktiken. Det handlar om ett folkligt initiativ som tagit sin grund i myllan. Ett initiativ där medborgare söker upp sina företrädare och ställer kritiska frågor om hur vi sköter det förtroende som tilldelats oss i allmänna val.

Under de möten som jag haft förmånen att delta vid har jag fått möjlighet att diskutera allt från arvoden till privat vård till akutmottagningen på Nyköpings lasarett till tillståndet för den psykiatriska vården i länet. Listan kan göras lång. Arga tillrop har varvats med kloka synpunkter, tänkvärda inspel och en genuin vilja från enskilda individer att bli lyssnade på. Att äntligen få en direktkontakt med de politiker som ibland kan tyckas befinna sig på ett långt avstånd. Detta är enligt min mening medborgardialog i ordets rätta bemärkelse.

Som politiker ska jag vara lyhörd och ständigt redo att ompröva mina ställningstaganden men jag ska samtidigt vara tillräckligt trygg för att alltid stå upp för de beslut jag varit med att fatta. Jag blir mer och mer övertygad om att när jag i framtiden blickar tillbaka på de senaste månadernas diskussioner och möten kommer jag att konstatera att de inneburit värdefulla erfarenheter som varit till gagn för mitt fortsatta politiska arbete. Här instämmer jag till fullo i Eskilstuna-Kurirens ledarsida (15/3) där det gick att läsa följande:

”Även burkskrammel, burop och ovederhäftiga plakatbudskap – samt medföljande stress och störd arbetsro hos företrädare för allmänna organ – ingår i det fria meningsutbytet”.

Med detta som utgångspunkt blir den medborgardialog som för närvarande pågår än mer värdefull. Medborgardialog i praktiken.

Annons