Idag presenterade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) sin senaste ekonomirapport http://tinyurl.com/q5qwj4 avseende kommunerna och landstingens ekonomi för perioden 2009 till 2012. Det är en minst sagt dyster bild som tecknas. Under de kommande åren förutspås en än mer försvagad konjunkturutveckling. Arbetslösheten beräknas stiga till 12 procent under den aktuella perioden. Sammantaget innebär detta en kraftigt dämpad utveckling av kommunsektorns inkomster i år och nästa år. När hänsyn tagits till pris- och löneinflation minskar skatteunderlaget med i genomsnitt 1 procent årligen 2009 och 2011. Bedömningen är att de statliga förstärkningarna som regeringen aviserat inte är tillräckliga för att kompensera bortfallet. För 2010 och 2010 saknas 5 respektive 8 miljarder kronor inom kommun- och landstingssektorn. Enligt SKL har kommuner och landsting att välja mellan effektiviseringar, neddragningar och/eller skattehöjningar kommande år.
Allt fler röster höjs nu för att ytterligare medel ska skjutas till från statlig nivå. Finansminister Borg har emellertid hittills varit en försiktig general. Å ena sidan har jag förståelse för regeringens agerande. Botten är knappast nådd och statens resurser inte oändliga. Å andra sidan finns det starka samhällsekonomiska skäl för regeringen att agera. Jag instämmer till fullo i SKL: s varning för att i en svår finansiell situation fatta kortsiktiga beslut som i förlängningen riskerar att bromsa det viktiga förbättringsarbete som pågår inom exempelvis hälso- och sjukvården i syfte att förbättra effektiviteten på längre sikt.
Summa summarum är det min förhoppning att även finansminister Borg ska ansluta sig till den växande skara ekonomer och inte minst förtroendevalda, längs hela den politiska skalan, som vädjar om ökade resurser för att motverka nedskärningar som riskerar att varaktigt försvaga välfärdssamhällets kärnområden. Än finns det tid att agera.