Folkpartiets skolpolitiska grupp har ännu inte presenterat sin slutrapport som ska behandlas vid landsmötet i november. Gruppen har dock redan lyckats med bedriften att hamna i blåsväder. Anledningen till detta stavas det utspel som gruppens ordförande, Christer Nylander, gjorde i Svenska Dagbladet i måndags. Nylander torgförde då uppfattningen att ämnesundervisning på modersmål inte längre bör tillåtas i grundskolan. Den ordinarie grundskoleundervisningen ska hädanefter endast ske på svenska. Att bedriva exempelvis matematikundervisning på arabiska betecknar Nylander i termer av ”experiment”. Enligt Nylander finns det risk för att elevernas utveckling i det svenska språket försämras radikalt som en följd av den tvåspråkiga undervisning som för närvarande sker runt om i vårt land.
Jag vill med emfas hävda motsatsen. Det finns forskning som påvisar sambandet mellan ämnesundervisning på det egna modersmålet och en ökad inlärningsförmåga i det svenska språket. Bejakande av det egna modersmålet förbättrar resultaten i övriga ämnen och stärker även den egna identiteten. Därtill finns det en psykologisk aspekt kring de signaler som sänds ut till de berörda eleverna. Att förminska det egna modersmålet och förpassa det till världen utanför skolan kan i sin tur leda till att elevernas intresse för att lära svenska minskar.
Enligt mitt förmenande finns det två metoder för att tackla ovanstående problematik. Den första metoden är att som politiker blunda för det faktum att skolelever i exempelvis Botkyrka talar ett 70-tal olika språk. Med ett sådant synsätt blir en rimlig lösning att förmå dessa individer att ”passa” in i den gängse mallen. En mall som betraktar det svenska som normaliteten och allt annat som något främmande. Den andra metoden, som jag förordar, är att anpassa den svenska skolan efter de förändrade förhållanden som nu råder. Sverige är ett multikulturellt samhälle och detta behöver även få genomslag i skolans värld. Det finns redan idag en rad positiva exempel att lära sig av. I Botkyrka har kommunen valt att satsa på tvåspråkighet i grundskolan. I Södertälje har Folkpartiet motionerat om att lärare ska erbjudas fortbildning i de språk som eleverna talar.
Jag är övertygad om att Folkpartiet har en viktig roll att spela i framtagandet av en modern utbildningspolitik. En utbildningspolitik som tar itu med det faktum att läsförmågan hos de yngre barnen stadigt försämras. En utbildningspolitik som kommer tillrätta med det faktum att var tredje tjugoåring inte slutför en gymnasieutbildning med godkända betyg. En utbildningspolitik som bejakar lokala initiativ och som hörsammar den kunskap som finns runt om i vårt land. Det handlar emellertid om att våga tänka i nya banor.
Det är den skolpolitiska gruppen som är svaret skyldigt: På vilket sätt stärks inlärningsförmågan hos de elever som idag brottas med skolämnen som matematik och samhällskunskap genom att undervisning på det egna modersmålet förbjuds?
Socialliberal i Sörmland 