Det är med längtansfulla ögon som jag ibland riktar blicken mot vårt mäktiga grannland i väster – Norge! Inte i första hand för oljerikedomar eller ideliga sportframgångar utan snarast för att nationen begåvats med ett politiskt part, Venstre, som företräder en socialliberal linje av klassiskt snitt. Ett parti som visserligen befinner sig i opposition, ett parti som inte samlar mer än cirka 6 procent av den norska väljarkåren men likväl ett parti som är obevekligt i sin strävan att försvara socialliberala kärnvärderingar.
Venstre är något så ovanligt som ett borgerligt parti som har som uttalat mål att föra en ekonomisk politik som ger arbete åt alla. Ett borgerligt parti som vågar ta bladet från munnen och stå upp för de mest utsatta grupperna i det norska samhället. Ett borgerligt parti som hävdar att det viktigaste inte är att ge mer till de som redan har mycket utan istället att fokusera på att hjälpa de som är mest utsatta.
Venstre menar att ett livskraftigt näringsliv skapas i skärningspunkten mellan enskilda människors insats, kunskap och kreativitet, samhällets vilja att satsa miljövänligt och framtidsinriktat samt en politisk ledning som besitter kraften att prioritera ett mindre antal områden där Norge ska vara ett föregångsland. En politik som vidareutvecklar välfärdssamhället. En politik som innebär en rättvis fördelning av resurser och som bidrar till en långsiktig hållbar utveckling.
För egen del kommer jag med stort intresse att följa Venstres arbete med att formera ett starkt socialliberalt alternativ på det politiska mittfältet inför det kommande stortingsvalet i höst.
Frågan som inställer sig är om mitt eget parti kan lära sig något av Venstre? Jag menar att så är fallet. Det finns i dagens politiska landskap i Sverige utrymme för ett borgerligt parti med socialt patos, ett borgerligt parti som har det politiska modet att stå upp för ett välfärdssamhälle som tar hand om de svagaste, ett borgerligt parti som inte i alla lägen sjunger skattesänkningens lovsång.
Folkpartiet Liberalerna kan axla denna roll. Folkpartiet kan återigen bli det borgerliga parti som tydlig står fast vid tanken om att individens frihet bäst säkerställs genom en politik som tillhandahåller lika möjligheter för ett gott liv.
Frågan är om Folkpartiet ”vågar” vara socialliberalt. Historien förskräcker kanske?? Under 80-talets Westerberg-era led partiet kval. Låg problemen i att ”ingen” vill vara socialliberal eller att S kramade ihjäl partiet.
Intressant diskussion om venstre och folkpartiet. Håller med om att fp i Sverige borde svänga mot mer socialliberalism.
Hej Thomas.
En svensk som tycker att man har något att lära eller hämta västerut; från Norge!:-). Jag tror inte vad jag läser, ja man behöver inte alltid gå över ån efter vatten, till USA eller Frankrike, man kan till och med hitta något bra där borta.
Jag är inte med i folkpartiet, dock är jag med i Liberala Kvinnor. Jag är bokmal som dig, sen läser jag många bloggar. Kul att hitta din blogg, kommer att följa den med intresse.
Jag kom från Norge till Sverige för 16 år sedan. Jag känner väl till Venstre och delar din uppfattning om partiet. Fast när jag bodde hemma var jag med i Höyre.
Här lokalt är det strängnäspartiet som gäller för mig.
Med vennlig hilsen
Margit Urtegård