Aftonbladet uppmärksammar Socialliberal i Sörmland

Jag har efter det att Aftonbladets ledarsida uppmärksammade mitt blogginlägg om FP kontra SD fått en del kommentarer av typen:  ”Hur vågar du kritisera din egen partiledare och ditt eget parti så öppet?”.  Svaret är enkelt.  När jag uppfattar att FP är otydligt i förhållande till den liberala grundsyn partiet har att företräda kommer jag att påpeka detta. Svårare än så är det inte.

http://www.aftonbladet.se/ledare/article5984563.ab

Roger Haddad sätter strålkastaren på Sverigedemokraterna

Intressant läsning kring Sverigedemokraterna signerad Folkpartiets kloka kommunalråd i Västerås – Roger Haddad:

http://rogerhaddad.wordpress.com/2009/10/19/stralkastaren-pa-sverigedemokraterna/

Sverigedemokrater på frammarsch

I dagarna tre anordnar Sverigedemokraterna så kallade landsdagar i Ljungbyhed. Det är ett parti som, stärkt av stabila opinionssiffror kring 5 procent, tar avstamp inför den kommande valrörelsen. Vid första anblick kan det tyckas vara ett parti som gjort upp med sitt dunkla förflutna. Partiledare Jimmie Åkesson talar om trygghet, rörlighet och tillväxt. Enligt Åkesson står Sverigedemokraterna för en trygghetslinje som kombinerar en rörligare arbetsmarknad med ökad trygghet för Sveriges löntagare. Så långt tämligen i linje med andra partier. Det krävs dock inte särskilt mycket skrapande på den Sverigedemokratiska ytan för att upptäcka att det är samma gamla intolerans som frodas. Faktum är Åkesson på egen hand manifesterade detta med all önskvärd tydlighet i sitt tal till partiet, vid ovan nämnda dagar, där han gav uttryck för sin människosyn med följande ord:

”Varför svensk sjukvård, som inte kan erbjuda mormor en enkel starroperation, helt plötsligt skall bli tvungen att lägga resurser på abortturism och på att könsstympa fullt friska pojkar och om hur det skall gå med jobbet när arbetsgivaren, tack vare den borgerliga regeringens så kallade instegsjobb, nu kan välja att anställa en invandrare istället för bara 25 % av kostnaden”.

Åkeson väljer att klumpa samman hälso- och sjukvårdens tillgänglighet med abortfrågan , omskärelse och instegsjobb för att slutligen nå fram till slutsatsen: Det är invandrarnas fel!

För mig som tar avstamp i en liberal idétradition skulle det vara främmande att söka hindra Åkesson från möjligheten att saluföra sina ståndpunkt eller för den delen sätta sig till doms över de väljare som lägger sin röst på Sverigedemokraterna. Ett öppet och demokratiskt samhälle ska stå upp för såväl åsikts- som yttrandefrihet. Detta förhållningssätt innebär dock inte att Åkesson och c/o ska stå oemotsagda. Tvärtom. Liberaler på alla politiska nivåer ska ta debatten och möta inolerans och inskränkthet med goda argument.

10 000-kronorsfrågan är emellertid hur Alliansen i allmänhet och Folkpartiet i synnerhet ska förhålla sig i en situation där Sverigedemokraterna får ett direkt inflytande över rikspolitiken? I en intervju med Expressen den 10/9-09 efterfrågas ett besked från Jan Björklund kring hur Folkpartiet skulle agera i en situation där Sverigedemokraterna hamnar i en vågmästarroll. Beskedet från Björklund kan vid första anblick tyckas klart:

”Inget av de borgerliga partierna kan tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna.”

Gott så. Tyvärr uppstår en del tvetydigheter längre fram i den aktuella intervjun när frågan om huruvida Folkpartiet kan tänka sig att en Alliansregering gör sig passivt beroende av Sverigedemokraterna. Björklund söker då istället rikta fokus åt ett annat håll:

”Om den borgerliga regeringen fälls i riksdagen av Sverigedemokraterna och de tre rödgröna partierna, då får väl de vinna då”.

Här är Björklund ute på ett sluttande plan. Att vältra över ansvarsfrågn på de rödgröna partierna är i detta fall direkt kontraproduktivt då Mona Sahlin varit mycket tydlig med sin och socialdemokratins hållning. Så sent som i sitt anförande i Almedalen i somras lämnade Sahlin följande besked:

”Vi socialdemokrater kommer aldrig, någonstans, någonsin, någon gång att göra oss beroende av stöd från Sverigedemokraterna. Aldrig!”

Jag är övertygad om att ett uteblivet besked från Björklund när det handlar om hanteringen av Sverigedemokraterna ofrånkomligen kommer att leda till att frågan hänger i luften och den riskerardå  att förfölja Folkpartiet i den kommande valrörelsen. Min uppmaning till Jan Björklund är därför lika enkel som den är tydlig. Låt den liberala rösten ljuda över svensk politik. Ta tillfället i akt att i samband med landsmötet i november uttala följande:

Vi liberaler kommer aldrig, någonstans, någonsin, någon gång att göra oss beroende av stöd från Sverigedemokraterna. Aldrig!

SvD

Jag kan med varm hand rekommendera följande debattinlägg i på Brännpunkt i Svenska Dagbladet http://tinyurl.com/ljdl8r där jag, Jonas Andersson och Birgitta Rydberg skriver om den kommande massvaccinationen.

Staten måste ta sitt ansvar

När den så kallade svininfluensan (H1N1) nu sprids över jordklotet och de första fallen drabbat Sverige har den kan tyckas oväsentliga men ack så viktiga frågan om vem som ska betala en massvaccination av befolkningen blivit en het potatis. Från Sveriges kommuner och Landsting (SKL) är kravet på regeringen tydligt. Det är finansieringsprincipen som gäller. Med andra ord är det staten som ska ersätta landstingen för den uppkomna vaccinkostnaden. Det är inte rimligt att landstingen ska behöva bära kostnaden för en åtgärd som är till gagn för den totala samhällsnyttan. Risken är annars överhängande att det finns landsting, som i en ekonomiskt pressad situation, söker annan finansiering och då ligger en avgift för vaccinationen nära till hands. Från majoriteten i Landstinget Sörmland har vi varit tydliga med vår ståndpunkt sedan dag 1. Alla Sörmlänningar ska vara trygga i förvissningen om att landstinget kommer att tillhandahålla kostnadsfritt vaccin till samtliga invånare i länet. Det ska inte vara tjockleken på den enskildes plånbok som avgör huruvida en vaccination sker eller inte. Ingen ska behöva avstå av ekonomiska skäl. Min uppmaning till folkhälsominister Maria Larsson och socialminister Göran Hägglund är att ett tydligt besked från er båda i denna angelägna fråga är en viktig signal till såväl medborgare som beslutsfattare runt om i landstingen. Regeringen tar sitt ansvar. Finansieringsprincipen gäller.

Slutligen är min förhoppning att även moderater, centerpartister och kristdemokrater i Landstinget Sörmland ska ställa sig bakom majoritetens hållning i denna viktiga fråga och inte återigen hänfalla åt den sortens argumentation som den främsta företrädaren för oppositionen gav uttryck för i massmedia häromsistens http://tinyurl.com/l7465u. Låt inte detta ställningstagande förvandlas till en partipolitisk stridsfråga. Majoritetens uppfattning är tydlig. I denna fråga handlar det om att agera – inte reagera.

Lena Ek imponerar

När EU:s regeringschefer, med Fredrik Reinfeldt i spetsen, unisont deklarerade att Jose Manuel Barosso skulle få fortsatt förtroende som EU-kommissionens ordförande tedde det sig som ett föga kontroversiellt beslut. Den socialdemokratiska gruppen hade inte kunnat presentera en motkandidat och den konservativa gruppen stod eniga bakom Barosso. Så långt var allt frid och fröjd. Det fanns emellertid en faktor till att ta hänsyn till. En faktor som ingen regeringschef i EU – hur mäktig han eller hon än är – kan bortse från. Det folkvalda EU-parlamentet ska godkänna den person som ska bli ordförande i EU-kommissionen och det har visat sig att detta inte kommer att ske utan en grundlig debatt.

Det är minst sagt välgörande att lyssna till Centerpartiets kompetenta EU-parlamentariker Lena Ek och den linje som den liberala gruppen uttrycker. Lena Ek ställer den oerhört berättigade frågan: Hur vill Barosso att EU ska utvecklas under de kommande åren? Hur ska EU möta den finansiella krisen? På vilket sätt ska EU arbeta med klimatkris och miljöförstöring? Svaren på dessa frågor lyser med sin frånvaro av den enkla anledning att Barosso ännu inte har presenterat någon som helst programförklaring.

Lena Ek agerar på ett sätt som imponerar. Trots att hon är medveten om att den liberala gruppens agerande på europeisk nivå riskerar att skapa problem för Fredrik Reinfeldt och i förlängningen det svenska ordförandeskapet står hon upp för liberala ideal om öppenhet och transparens. Det är inte rimligt att ett antal regeringschefer sitter i ett slutet rum och enas om en kompromisskandidat som inte förargar någon. I frågan om Barosso eller ej är det onekligen Centerpartiet som driver den tydligaste linjen. Något som tidigare har manifesterats av Annie Johansson och Abir Al-Sahlani http://tinyurl.com/qdw42v.

Jag inser att Fredrik Reinfeldt knappast är villig att backa när det gäller sitt stöd till Barosso. Alltför mycket prestige är investerat. Tanken kittlar emellertid. Tänk om Reinfeldt och Sverige skulle söka använda det ökade inflytande som det halvårslånga ordförandeskapet innebär till att på allvar påverka den inriktning som EU-kommissionen ska ha under de kommande fem åren?

Folkpartiförslag får tummen upp från socialdemokrat

I en ledare i tidningen Folket http://tinyurl.com/l4dcok får Folkpartiets förslag om lärlingsanställningar http://tinyurl.com/ntm3wh tummen upp av socialdemokraten Fredrik Pettersson.

Det är ett välkänt faktum att flera länder i vårt närområde som har en avsevärt lägre ungdomsarbetslöshet än Sverige, exempelvis Danmark, har ett utbyggt lärlingssystem. I korthet handlar det om att förlägga de praktiska yrkesutbildningar som idag sker på gymnasieskolorna till en verklig arbetsplats. Kontrakt tecknas mellan arbetsgivare och lärling. Arbetsgivaren avlönar lärlingen för dennes arbete. Systemet ger lärlingen en bättre kontakt med arbetslivet och leder även till att de kunskaper som förvärvas är sådana som verkligen behövs på en arbetsplats – oavsett om den teoretiska läroboken föreskriver något annat. Ett utbyggt lärlingssystem är något som gynnar såväl den unge, som får användbara kunskaper och ett jobb, och arbetsgivaren som får en anställd med rätt kompetens. Till skillnad från det danska systemet, där det inte finns någon åldersgräns för lärlingar, innebär Fp: s förslag att lärlingsanställningen blir en form av visstidsanställning med lägre lön som erbjuds gymnasiestudenter och ungdomar upp till 21 år.

Jag vill påminna om att syftet med lärlingsanställningar inte är att pressa ned lönenivåerna eller urholka anställningstrygghet eller kollektivavtal. Tvärtom handlar det om att under ordnade former få bukt med den ungdomsarbetslöshet som utestänger och passiviserar en hel ungdomsgeneration. Det går inte längre att blunda för detta problem och det är välgörande att även kloka socialdemokrater inser detta.

Bättre sent än aldrig

Ibland går det fort att ändra uppfattning.  I samband med dagens landstingsfullmäktige inledde det moderata oppositionslandstingsrådet Lotta Finstorp debatten kring tertialrapport 1 med ett tydligt budskap – det är absolut nödvändigt att lägga en tilläggsbudget. Ett agerande som låg i linje med det yrkande som den borgerliga oppositionen la fram vid landstingsstyrelsens sammanträde den 9/6. I det aktuella yrkandet hette det bland annat:

 ”Om de ekonomiska förhållandena väsentligen ändras under året ska landstingsstyrelsen initiera en reviderad budget för innevarande år. Vi anser att så nu borde vara fallet”.

Så långt var agerandet konsekvent i förhållande till tidigare agerande. Sedan äntrade det före detta moderata finanslandstingsrådet Gustaf Wachtmeister talarstolen och allt ställdes på ända. Inte för att hans argumentation var illa underbyggt. Tvärtom. Wachtmeister förde ett angeläget resonemang kring framtida utmaningar och behovet av att förena minskade kostnader med ökade intäkter. Det anmärkningsvärda var att det gick på tvärs med det som Finstorp tidigare talat sig varm för. Till skillnad från sin moderata partikamrat valde Wachmeister att ställa sig bakom majoritetens förslag till beslut med en smärre korrigering kring hur besparingen på 1 % skulle specificeras. Då inträffade det anmärkningsvärda. I snabb takt anpassade sig övriga företrädare för den borgerliga oppositionen till den ändrade situationen och vid voteringen ställde sig moderater, centerpartister och kristdemokrater bakom majoritetens förslag (med undantag av ovan nämnda specificering).

För Den nya majoriteten är det glädjande att den borgerliga oppositionen väljer att stödja det nödvändiga beslutet att ge nämnderna i uppdrag att förbättra årsresultatet för 2009 med motsvarande 1 procent av budgeterade kostnader. Den besvärliga ekonomiska situationen kräver samsyn och jag hoppas att oppositionen ska vara en konstruktiv kraft i detta arbete.

Vi har ett gemensamt ansvar

Eskilstunakuriren kommenterar idag på ledarplats http://tinyurl.com/kse6ge den senaste tidens turbulens i landstinget under rubriken ”Sandlåda i landstinget”.

Mot bakgrund av det blogginlägg som jag skrivit i samma ämne http://tinyurl.com/myv7hk är det med viss tillfredsställelse som jag betraktar hur ledarskribenten instämmer i stora delar av den problematik jag tidigare lyft.  Att anklaga varandra för än den ena, än den andra oförrätten är inte till gagn för någon. Varken för medborgarna, vars förtroende vi är satta att förvalta, för den viktiga verksamhet som landstinget bedriver eller för politikens trovärdighet. Jag instämmer således till fullo i ledarskribentens avslutande ord: ”De stora förlorarna är medborgarna som går miste om riktig debatt om sakfrågorna. I förlängningen skapar det misstro mot politiker.”

Låt oss istället fokusera på de relevanta frågorna, på de utmaningar som landstinget står inför idag, imorgon och i framtiden. Oppositionen har en viktig roll att spela i denna process. Det handlar emellertid inte bara om att syna Den nya majoritetens förslag i sömmarna och kritisera oss när det är så befogat. Oppositionen har även en annan uppgift – att formulera en egen politik. Vilka vägval vill oppositionen göra för att säkerställa en god utveckling för landstinget? Vilka idéer och tankar finns hos oppositionen när det gäller hälso- och sjukvården på såväl kort som lång sikt? Detta är berättigade frågor och likväl som oppositionen ska fortsätta att ifrågasätta och problematisera Den nya majoritetens politik kommer jag att förbehålla mig rätten att ställa motfrågor. Min förhoppning är att dessa frågor hädanefter inte kommer att bemötas med argument av typen att jag ”pratar strunt” eller att jag ”är oförskämd” http://tinyurl.com/ofn558. Nu är det upp till bevis!

Vi fortsätter att arbeta för Sörmlänningarnas bästa

I kölvattnet av det yttrande som den borgerliga oppositionen lämnade in vid landstingsstyrelsens sammanträde http://tinyurl.com/mnh8ee har en hel del hårda ord kastats fram och tillbaka mellan landstingspolitiker av olika politiska kulör. Jag tänker inte kasta mer bränsle på denna brasa utan nöjer mig med att konstatera att det finns skäl för politiker i allmänhet och sörmländska landstingspolitiker i synnerhet att fundera över på vilket sätt man som förtroendevald förvaltar sina väljares tillit.

Jag är den första att instämma i den berättigade kritik som riktats mot den, många gånger, bristfälliga ärendehantering som finns inom landstinget. Här går ingen skiljelinje mellan majoritet och opposition. Tvärtom. Landstingsstyrelsens ordförande har varit mycket tydlig, inte minst i samband med gårdagens sammanträde, att det inte är acceptabelt. Detta kan dock inte, som den borgerliga oppositionen söker göra, tas som intäkt för att ventilera en rad påståenden som helt saknar verklighetsförankring. När den borgerliga oppositionen hävdar att ”landstingsstyrelsens arbete har kollapsat”, när Jörgen Danielsson kallas för ”skolfröken”, när majoriteten anklagas för ”bedrägligt beteende” blir min fråga till er: På vilket sätt är ett sådant förhållningssätt till gagn för Sörmlänningarna?

Jag vill hävda att den bild som den borgerliga oppositionen försöker måla upp avseende Den nya majoriteten inte på något sätt är överensstämmande med verkligheten. I detta fall behöver jag inte hänfalla till politisk retorik utan hänvisar med fördel till de faktiska resultat som Den nya majoriteten, tillsammans med landstingets utomordentligt kompetenta personal och tjänstemän, uppnått.

Vid denna tidpunkt förra året brottades den dåvarande Regnbågsalliansen med ett prognostiserade underskott för hälso- och sjukvården i storleksordningen minus 259 miljoner kronor. Översatt till kostnad per dygn innebar detta att över 700 000 kronor mer än budgeterat spenderades varje dag. Prognosen för 2009 pekar på ett underskott kring 28 miljoner kronor eller en överskriden kostnad per dygn på 76 000 kronor. Fortfarande bekymmersamt men en remarkabel förbättring. För landstinget som helhet redovisas ett faktiskt resultat efter årets första fyra månader på 12 miljoner kronor – samma period förra året uppgick resultatet till minus 104 miljoner kronor.

Sammantaget tyder detta på att landstinget är på rätt väg. Vikande skatteintäkter tornar emellertid upp sig som ett stort orosmoln på himlen och det kommer att krävas ytterligare smärtsamma besparingar, effektiviseringar och prioriteringar under de kommande åren.

Frågan är om den borgerliga oppositionen är villig att på allvar bidra med konstruktiva förslag i syfte att säkra en långsiktigt hållbar verksamhetsmässig och ekonomisk utveckling för Landstinget Sörmland?